| En helt vanlig dag satt en helt vanlig
kille hemma i en helt vanlig lägenhet. Han drack dagens första
kopp Lindvalls
Kaffe (Uppsala-kaffet) med njutning och välbehag. Det var
sen morgon, klockan var väl strax efter tio. Den vanliga killen
tittade ut genom fönstret. Allt kändes bra, men den stora
frågan var, skulle allt bara fortsätta att vara just bra
resten av dagen eller skulle det hela bli bättre?
Det prasslade till från ytterdörren, dagens post. Säkert
bara räkningar tänkte killen (34 år ung) och gick
för att vittja postlådan. På dörrmattan låg
ett tjockt kuvert med avsändaren,
GRACELAND DIVISION
ELVIS PRESLEY Enterprises, Inc.
Brevet var adresserat till “Göran Blomdin”, precis
vad den vanliga killen hette. Göran hade nämligen ansökt
om att få starta en officiellt godkänd fan club för
Elvis. En av de få artister man inte behöver säga
efternamnet på. Alla vet vem Elvis är ändå
och med besked!
Göran öppnade brevet och tog ut dess innehåll,
vilket bestod i en stor bunt med dokument samt en vit T-shirt med
Elvis-tryck. I dessa papper stod bland annat att läsa,
Dear Goran:
We received your new fan club profile, Official Fan Club/EPE Agreement
and membershiplist. Graceland would like to WELCOME you into the
Elvis World! Your club has been registered and is now on the active
files at Graceland.
Nu visste Göran svaret på dagens fråga: "Dagen
skulle bli bättre". Han ringde runt till de närmaste
vännerna och talade om den glada nyheten, varefter han begav
sig till Systembolaget för att köpa 15 flaskor bubbelvin.
Även färska jordgubbar inhandlades. Det här skulle
firas.
Klockan 18.00 på kvällen började vännerna
anlända hem till Göran. Alla var glada och uppspelta över
att de äntligen hade fått sitt officiella Godkännande.
Det hade tagit tid, första mailet skickades till Graceland
redan i januari 2004 och dagens datum var 04 08 02. Det var Måndag,
men kändes som lördag, Julafton och Nyårsafton på
samma gång, YES!
Tillställningen var inte tänkt att bli någon ”brakfest”
där folk slänger sig i ljuskronorna utan mera en trevlig
sammankomst mellan goda vänner på gott humör. Så
blev det också. Eftersom alla hade fått varsel tidigare
samma dag blev de inte så många på firandet. Men
de är inte alltid kvantitet som är det viktigaste. Kvalitet
är det som gäller.
Till saken hör även att de flesta av gästerna har
småbarn, varför flickvännerna inte kunde komma loss.
De skålade i bubbelvin, åt jordgubbar, läste igenom
pappren tillsammans och förevigade tillfället genom att
fotografera. Stämningen var varm, trevlig och familjär.
Det var bara en sak som saknades, klockan började närma
sig 19.00. Var höll människan hus någonstans?
Göran Blomdin var så glad och tillfreds med livet att
han kände sig som Elvis. Men Var fanns Priscilla? Strax efter
sju kom en jäktad, försenad flicka med ursäkten att
”det tar ju tid att fixa till sig, men nu är jag här.”
Bättre sent än aldrig, till och med en sådan här
dag!
Kvällen fortsatte i samma gemytliga anda och med samma aktiviteter.
Timmen blev sen innan de sista gästerna begav sig hemåt.
”Elvis” och ”Priscilla” gick ner på
staden och tog sig var sin drink på ”GATE ONE”.
Det var Måndagskväll och inte särskilt mycket folk
ute, men vad gjorde väll det. De två var glada och hade
både roligt och trevligt på samma gång.
Efter att ha suttit i baren någon timme gick de ut på
en lång och skön promenad. Sommarkvällen var ljum
och härlig. Solen sken ju inte eftersom det var kväll.
Men har man sol i sinnet går det lika bra ändå.
De avslutade kvällen med att äta cheeseburgers på
Max.
Vad kunde passa bättre när man just startat en offeciell
Elvis Fan Club?
|
