Elvis Forever Uppsala
Old Microphone
           
 

Musikaliska tips 1960-1961

Vi börjar vår resa med utgångspunkt från John Lennons berömda uttalande att "Elvis dog redan när han åkte in i lumpen 1958". Ett uttalande som tyvärr blev en anledning för många att inte ens bry sig om att lyssna. Visst, något hade hänt. Elvis lät inte som förr. Men mot det ska man ställa flera saker!

1. Han var inte så mycket rocksångare under femtiotalet (endast 22 av ca 100 låtar kan betecknas som rock, resten är blues, rhytm and blues, gospel, ballader och country)
2. Elvis själv ville inte kalla sig rocksångare. Han var sångare, punkt slut. Något som han redan förklarat för Marion Kesker på Sun-studion 1954. När Elvis kom till studion för första gången så frågade hon, what kind of singer are you?. Elvis svarade, I sing all kinds. Marion: Who do you sound like? Elvis: I don’t sound like nobody.
Som sångare var Elvis fullt utvecklad redan 1960.
3. Var det överhuvudtaget någon artist som pysslade med rock 1960? Chuck Berry satt i fängelse. Jerry Lee var bojkottad, Little Richard hade blivit en pastor och Johnny Cash en smörig countrysångare. Topplistan 1960 befolkades av artister som Bobby Vee, Fabian, Bobby Rydell, Johhny Burnette och andra låtsas-rockers. Och i jämförelse med dem så rockar tex. Elvislåten Mess Of Blues riktigt fett.

Med de här perspektiven så är Elvis återkomst smått otrolig. Här är en sångare som på 2 år haft en nästan chockerande vokal utveckling och som är redo att anta nya utmaningar i vilken genre som helst. Och en av de saker han ville prova var de stora europeiska balladerna. Bl a spelade han in It’s now or never och Are you lonsome tonight. Vem kan idag påstå Att Elvis inte var en så ohyggligt mycket bättre sångare 1960 när man hör de låtarna. En annan av dessa Europeiska favoriter är den Italienska godbiten, Torna A Sorrento, Surrender.

Elvis återkomst 1960 betydde i det stora hela 4 musikaliska riktiningar:

• Tillbakagång till Rhythm and bluesen, med inspelningar av t ex Peggy Lees Fever, Clyde Mc Phatters Such a night och Jesse Stones Like a baby.
• De europeiska nästan operaaktiga balladerna.
• Gospelmusiken. Elvis får äntligen göra sitt efterlängtade gospelalbum.
• Nya moderna poplåtar. Och kanske en av de bästa poplåtarna någonsin, en helt fantastisk komposition,
The Girl Of My Best Friend.

Crying in the Chapel är ett spår från inspelningarna av Elvis första gospelalbum som kom 1960, His hand in mine. Egentligen tycker jag att det är mer relevant att bedöma Elvis musik utifrån hans 3 gospelalbum än utifrån något av hans femtiotals album. Det står helt klart att dessa inspelningar var något som Elvis själv var mäkta stolt över. Denna låt spelades in redan 1960 men Av någon underlig anledning lades den på is och släpptes inte förrän 1965 och blev då en stor hit för Elvis. I dag räknas den som en Elvis-klassiker.

His latest flame är en riktig popklassiker. En av de riktigt stora Elvislåtarna! (Marie’s the name) His latest Flame. Inspelad i juni 1961 var den från början en mardröm i studion. Både Elvis och bandet hade svårt att få till det och det var inte förrän man ringde låtskrivaren Mort Shuman och frågat honom hur han spelat pianot på demon som man fick till det. När inspelningen var klar upptäckte man ett misstag, nämligen att introt var i 3 rundor mot det vanliga för den tiden, 4 rundor.

Elvis har ju ofta blivit beskylld för att vara en smörig balladsångare och det var något som John Lennon, och många andra som såg på Elvis som en rocker, var besvikna över. Det är dock ingen tvekan om att Elvis själv ville tänja på sina vokala möjligheter och då erbjöd balladerna en större utmaning än de mer ordinära rocklåtarna. Elvis ballader ställer högre krav på lyssnaren då arrangemangen ofta är lite sockersöta. Men om man lyssnar riktigt noga på Elvis röst i Anything thats part of you så är det nästan kusligt vilken ton och röstnärvaro han har. Skriven av en av Elvis främsta låtleverantörer Don Robertson.

Reconsider baby är en relativ okänd Elvis-låt, men som av Elvis nördar världen runt räknas som en av höjdpunkterna i Elvis karriär. Inspelad under hans första studiobesök efter lumpen och en välkommen återkomst till den musik som Elvis startade sin karriär med, bluesen.

Elvis karriär är ju till stora delar uppbyggd av coverversioner på andras låtar. Man kan kanske säga att han var världens största cover-artist. I början på Sun records 1954-55 så gjorde Elvis dessa låtar till sina egna genom att tänja på gränserna, omarrangera och ge materialet en helt ny kostym. That's alright mama och Blue moon of Kentucky är mycket bra exempel på detta.

När han sen flyttar till det stora bolaget RCA så tappar Elvis mycket av denna ambition och nöjer sig med att göra ganska ordinära coverversioner på redan kända hits. Jämför man t ex Little Richards originalversioner av låtar som Tutti Frutti, Rip it up och Long Tall Sally så känns Elvis versioner bleka och fantasilösa.

Men efter lumpen vaknar hans ambitioner igen. Det som var så oerhört kul med inspelningarna efter lumpen var att Elvis tog sig an covermaterialet med sama frenesi och glöd som 1954. Detta hör man jättetydligt  i Reconsider Baby, en blues hit av Lowell Fulsom. Låna även ett öra till Boots Randolphs helt otroliga sax-solo. Ett solo som för evigt skrivit in sig i rockhistorien.


Senast uppdaterad: 2006-04-07 11:09:04

   

Historia

Musikaliska tips 1976-1977
Nu har vi landat i vad som kallas "The Djungle Room Session" från 1976. Elvis sista inspelningar som gjordes i hans vardagsrum då han var i för dåligt skick för att ta sig till studion...
Go Läs mer

Musikaliska tips 1973-1975
Under mitten av sjuttiotalet försvann Elvis åter igen från listorna, i alla fall poplistorna. På countrylistorna kunde han fortfarande få hyfsade placeringar. De ändlösa turnéerna fortsatte, Las Vegas-säsongerna likaså. Studiotid bokades men Elvis blev aldrig lika motiverad som han varit 69-70. Plattorna från den här tiden är inte dåliga men man saknar bra låtmaterial och commitment från artisten. Men ibland glimmar det till ordentligt...
Go Läs mer

Musikaliska tips 1972
Här ska vi koncentrera oss på år 1972. Detta var ett oerhört turbulent år för Elvis. Ständigt på turné, och ett ökat intag av alla möjliga små piller. Elvis och Pricilla skiljer sig och det är tydligt att han tappar fotfästet. Musikaliskt betyder det ganska mycket. För första gången kan man faktiskt höra den riktiga Elvis. Helt självutlämnande, sårbar, ensam, tragisk och patetisk. Nästan varenda låt andas sorg, övergivenhet och det är tydligt att Elvis försöker kommunicera med sina fans...
Go Läs mer

Musikaliska tips 1970
År 1970 räknas Elvis åter igen som en av de största och han har under 1968 och - 69 visat att han är en kraft att räkna med. Comebacken 68 blev en enorm succé och hitsen In the Ghetto och Suspicious Minds tog Elvis tillbaka till topplistorna, framför allt Suspicious Minds som blev ETTA på Billboard. Producenten Chips Moman var givetvis en bidragande faktor men också Elvis egen motivation och hunger. Tyvärr blir det inget mer samarbete med Chips Moman utan det är Elvis egen producent, Felton Jarvis, som tar över igen. Jarvis var ingen dålig producent men saknade fingertoppskänslan för vad som var hippt 1970.
Go Läs mer

Musikaliska tips 1969
Här skall vi koncentrera oss på år 1969. Elvis samarbetade då med en demonproducent vid namn Chips Moman som under sextiotalet låg bakom hundratals hits med USA:s allra största artister. Chips Moman hade sin egen studio, American Studio, med några av USA:s coolaste musiker. Chips var den första producent sedan Sam Philips i Sun-studion som lockade, drog ut, kramade, nästan krävde det bästa ur Elvis...
Go Läs mer

Musikaliska tips 1965-1968
En ganska vanlig uppfattning om Elvis musik under den här tiden är ju att den var hopplöst förlegad och hade inget att sätta emot den brittiska invasionen och allt annat som hände i musikbranschen under de här åren. Det är därför man ofta hänvisar till Elvis stora comeback 1968, som om det som hände mellan 1961-68 inte räknas. Till stor del är det ju sant då han var upptagen med att spela in undermåliga filmer med svaga manus och ofta riktigt dåliga låtar...
Go Läs mer

Musikaliska tips 1960-1961
Vi börjar vår resa med utgångspunkt från John Lennons berömda uttalande att "Elvis dog redan när han åkte in i lumpen 1958". Ett uttalande som tyvärr blev en anledning för många att inte ens bry sig om att lyssna. Visst, något hade hänt. Elvis lät inte som förr. Men mot det ska man ställa flera saker!
Go Läs mer